Magen

När man får halsbränna får man ont i övre delen av magen. Det kan upplevas som en brännande känsla i bröstet. Det är också vanligt med sura uppstötningar. Den vanligaste orsaken till återkommande halsbränna är refluxsjukdom med uppstötningar av magvätska i matstrupen. Ofta får man halsbränna i samband med måltider, särskilt om man äter mycket på en gång. Det finns också vissa livsmedel som kan ge halsbränna. Besvär med halsbränna kan lindras om man undviker citrusfrukter, paprika, kål, tomat, lök, choklad, fet mat och kryddor. Drycker som kan ge halsbränna är alkohol, juice, kaffe och te. Även stress, övervikt, graviditet och rökning kan öka benägenheten för halsbränna. Vid egenvård av halsbränna är det viktigt att avlägsna eller minska de faktorer som orsakar besvären. Tillfälliga besvär kan även behandlas med antacida, syrablockerande läkemedel eller sukralfat. Om man inte har blivit bättre efter att ha behandlat sig själv i två–tre veckor bör man kontakta läkare. Det gäller också om man har svårt att svälja, ofrivilligt börjar gå ner i vikt eller om man har långdragna eller ofta återkommande besvär med halsbränna.

Gasbesvär beror ofta på kostvanor. Det kan vara bra att försöka lära sig vilken mat som orsakar besvären och fundera över vilka vanor man kan behöva ändra. Till exempel ärter, bönor, kål och lök förorsakar lätt gasbesvär likaså luft man sväljer med maten och saliven. Absorptionsstörningar (t. ex. laktosintolerans) och mag-tarmsjukdomar kan också ligga bakom gasbesvär. Genom att tugga maten ordentligt och undvika att tugga tuggummi kan man lindra symptomen. Ibland kan motion göra att besvären minskar. Man kan också prova det receptfria läkemedlet dimetikon, som underlättar gasens passage genom tarmen. Medel mot matsmältningsbesvär effektiverar matsmältningen. De kan användas om man misstänker att produktionen av saltsyra eller magsmältningsenzymer försämrats. De vanligaste orsakerna till matsmältningsbesvär är dock dåliga matvanor, man äter fel, för mycket och för snabbt.

Tarmen rengörs med tömningsmedel till exempel före undersökning av tarmen. Tömningsmedel används enligt läkarens eller vårdenhetens anvisningar.

En vanlig definition på förstoppning är att man tömmer tarmen färre än tre gånger i veckan och att man har besvär som till exempel att avföringen är hård och svår att få fram. Det kan kännas som om tarmen inte töms helt eller att det tar lång tid att tömma tarmen. Vanliga orsaker till förstoppning är att man motionerar för lite, har ett arbete där man sitter mycket, dricker för lite och äter mat som innehåller för lite fibrer. Även stress, graviditet, vissa läkemedel och sjukdomar kan förorsaka förstoppning. Det är inte heller bra att gå och hålla sig utan man bör sträva efter att gå på toaletten regelbundet. Om besvären inte beror på någon sjukdom eller läkemedel finns det mycket man kan göra själv. Ofta blir det bättre om man dricker tillräckligt, äter mat som innehåller fibrer och rör på sig så att tarmarna hålls igång. Man bör också försöka gå på toaletten vid samma tid varje dag. Om egenvård inte hjälper, finns det läkemedel mot förstoppning. Bulkmedel (ispaghula) innehåller fibrer som ökar tarminnehållet och aktiverar tarmen. Bulkmedel börjar vanligen verka inom 1-3 dagar. Det är viktigt att ta bulkmedel tillsammans med mycket vätska för att behandlingen ska verka på rätt sätt. Man kan använda bulkmedel kontinuerligt under en längre tid för att minska risken för förstoppning. De passar också för gravida. Osmotiskt aktiva läkemedel (makrogol, laktulos) drar vatten till avföringen genom så kallad osmos och mjukar upp den. Då volymen på avföringen ökar, aktiveras tarmen och därmed lindras förstoppningen. Osmotiskt aktiva läkemedel börjar verka inom 1-3 dagar. Läkemdelen passar även för barn, äldre och gravida kvinnor. Tarmretande läkemedel (sennosid, bisakodyl, natriumpikosulfat ) ska bara användas vid enstaka tillfällen, fastän de är effektiva. Om man använder dem en längre tid, kan de försvaga tarmfunktionen. Tarmretande läkemedel passar inte för äldre människor. Ett mikrolavemang mjukar upp den hårda avföringen som ibland sitter som en propp i ändtarmen. De är snabbverkande. Effekten börjar inom 5-15 minuter. Förstoppning kräver läkarvård om egenvård inte hjälpt inom 1-2 veckor. Man ska också söka vård om man utöver förstoppning även har andra besvär som illamående, avmagring, feber, blod i avföringen, växlande diarrè och förstoppning eller magont.

Alla kan få springmask men det är vanligast hos barn. Ofta märker man att barnet har springmask genom att han eller hon kliar sig i stjärten. Klådan är intensiv, framför allt på kvällen och natten. Det beror på att masken ofta blir mer aktiv när barnet ligger stilla i sängvärmen. Klådan orsakas av att springmask som lever i tarmen tar sig ner mot ändtarmsöppningen för att precis utanför öppningen lägga sina ägg, där de också kläcks. Maskarna är vita, trådtunna och 1-2 centimeter långa. Man kan se dem vid ändtarmsöppningen och ibland i avföringen. Man kan få bort springmask genom att använda en receptfri medicin, Pyrvin. Tvätta underkläder och sängkläder samma dag med läkemedelsbehandlingen. Det lönar sig också att damsuga. Om en i familjen har springmask är det ganska vanligt att flera i familjen är smittade. Det kan därför vara bra att alla behandlas samtidigt. Om besvären återkommer bör också hela familjen behandlas. Bred binnikemask är ovanlig i Finland. Man kan bli infekterad genom att äta vissa sötvattensfiskar råa. Infektionen är symptomfri och fastställs med hjälp av avföringsprov. Infektionen behandlas med niklosamid.

Akut diarrè beror oftast på virus eller bakterier som sprids via händerna och maten. Man kan också få diarrè av kryddad mat, vissa mediciner (t. ex. antibiotika), på grund av absorptionsstörningar (t. ex. laktosintolerans och celiaki) och kroniska mag-tarmsjukdomar. Diarrè är även ett symptom på IBS (irritable bowel syndrome). Den viktigaste principen för behandling av akut diarrè är att dricka mycket. Vätskan ska innehålla salt och socker i rätt förhållande. Det bästa alternativet är därför elektrolytlösning. Man kan okckså förebygga turistdiarrè med mjölksyrebakterier. Elektrolytlösning passar alla. Vuxna kan även använda loperamid tillfälligt. Loperamid är ett läkemedel som minskar tarmarnas muskelaktivitet och normaliserar tarmens rörelser så att man får en fastare avföring.

Åksjuka är ett ganska vanligt besvär som drabbar ungefär var tredje. De första tecknen på att man håller på att bli åksjuk kan vara att man gäspar, blir trött och blek. Ofta börjar man också må illa i ett tidigt skede. Illamåendet kan även börja senare och leda till att man spyr. Det finns receptfria åksjukemedel. De gör bland annat att man blir mindre känslig för rörelseförändringar. Därmed minskar illamåendet. Man tar medlen en stund innan man påbörjar sin resa.